snuva!

Jag känner sjukdomen komma smygandes! Det är bara det lilla dilemmat att jag inte har tid att bli sjuk, ska jobba 33 timmar de närmsta tre dagarna. Kan det vara så att jag är lite morgonsjuk (klockan är trots allt bara 09.14) och att det blir bättra snart?
Jag återkommer


4 timmar och 40 min senare:
Det var nog morgonsjukan, jag mår bättre nu. Jag önskar jag kunde skriva något tillfredställande, som mina läsare (om jag nu har några, hahaha) kunde läsa och tänka "jaha ja, ja det var ju klokt. det har inte jag tänkte på.." Men jag kan inte komma på något just nu.
Jag återkommer

stackars den som måste vara min vän, familjemedlem, pojkvän eller bekant

Idag har jag vaknat, blivit sur, varit sur, blivit glad, varit glad ett tag, blivit sur igen, blivit trött, gått till jobbet, fortsatt vara trött, haft lite ånger över hur sur jag varit hela morgonen, haft lite ånger över att jag hade ånger över att jag var sur när jag var SÅ JÄVLA berättigad att vara sur, skickat ett gulligt förlåt-sms, ångrat att jag skickat ett gulligt förlåt-sms, kommit på att det var lika bra ändå, tänkt över min framtid som arbetsnarkoman, kommit på att jag är lite låg idag, kommit på att jag saknar mina giiirls, blivit tillfrågad om jag vill träffa dem ikväll och vara cool brud på krogen, känt att jag inte orkar det, haft ånger över att jag inte orkar vara med min giiirls som jag saknar, bestämt att jag ska gå ut fast jag inte orkar, ångrat det beslutet, tagit det igen, druckit kaffe för att få ordning på tankarna, ångrat det eftersom det bara ledde till att tankarna blev hyperaktiva och rusade dubbel så snabbt, tagit en kopp till, ångrat det också, gråtit inne i städskrubben för att jag är ensam, kommit på att jag är inte det och att jag saknar mina giiirls, beslutat igen att jag ska gå ut ikväll fast jag inte orkar, druckit en kaffe till, ångrat det, läst förbjudna bloggar, ångrat det, känt mig lägre än på länge, sjunkit ännu lägre av den känslan och nu ska jag gå och stoppa huvudet i vårat helvetes jävla fiskakvarium för att skärpa till mig!

GUD! snälla rara söta GUD KAN DU FIXA MIN HJÄRNA INNAN JAG KOKAR ÖVER?!!! Eller kan någon tänka åt mig idag? För just idag orkar jag inte med mig själv, jag är så sjuförbannats jobbig

pepp på höstdepp

Det är november nästa vecka. Dags för lite novemberdepression.. Ni vet, lite det-är-niog-mest-synd-om-mig-i-hela-världen, lite åh-nej-regn-nu-igen!!, lite solbristströtthet, lite sånt.

Jag se alltid fram emot höstdeppen, den är så skön och avslappnande, inga krav på sommarlycka eller vårkärlek. Synd bara att jag missar den det här året, jag är nämligen alldeles för jävla glad och nöjd och lycklig för att lyckas falla offer för hösttristessen!

Adjö

Hejdå vänner, ovänner, älskare och bekanta. Numera jobbar jag: fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, fredag lördag, söndag. Om vi alla lever om tre veckor, så syns vi då...

stora känslor kräver stora bokstäver

JAG ÄR JAG. MITT LIV ÄR INGET VIDARE BLOGGMATERIAL.. JAG JOBBAR, SOVER, TRÄNAR, TRÄFFAR MINA VÄNNER OCH ÄR KÄR I MIN POJKVÄN. ALLT GÅR PÅ SPARLÅGA, FINNS INGEN RIKTIG ANLEDNING TILL ATT VARA EXALTERAD ELLER GALET LYCKLIG. ALLT ÄR VARDAG, OCH JAG ÄLSKAR DET. JAG ÄLSKAR ATT DET ÄR HÖST. JAG ÄR TRÖTT NÄR JAG SKA SOMNA, JAG SOMNAR UTAN ATT LÄNGTA ELLER ÅNGRA, JAG SOMNAR TRÖTT FÖR ATT JAG HAR ÄLSKAT HELA DAGEN. ÄLSKAT HÖSTEN!!

Kanske gud finns? Kanske jesus också?

Att sitta på jobbet och dricka kaffe och äta "nyttiga" chokladbars för personalpris och vänta på ett eventuellt besök av en god vän och slippa göra all städning själv för att ens syster kille frivillgt hjälper en och vara trött för att man sovit alldeles för lite men vara för glad och lugn för att låta det störa en och vara varm ända inifrån för att man inte har sovit ensam på flera nätter, sånt gör mig lycklig.


Argh, jag känner att min bitterhet rinner av mig igen. KOM IGEN VAFAN, har vi inte gått igenom det här förut? Jag älskar att vara bitter och världsvan, att veta att inget lönar sig; alla dör ändå i slutändan. Ändå kan jag inte låta bli att vara varm igen, ända inifrån, bara för att jag inte är ensam, jag har någon, och jag tycker så mycket om honom

Men jag känner mig ändå ganska stabil, det är bra.

Dagens bästa var Arne, stamkund på gymet, som kom med en stor påse frukt till mig som jag fick att äta på under mitt jobbpass. GO ARNE. Han är i allmänhet en jäkligt trevlig typ.

Annars är det mesta som vanligt, jag har lite ovanligt ont i korsryggen efter en lite ovanligt lång och trevlig morgon med min karl. Om han nu är min karl, svårt att veta med folk som har en öppen avsky för förhållande-snack. Men han är i alla fall mer min än någon av eras. Jag längtar efter att få vara flickvän, vara trogen och lojal. Sen är jag trogen och lojal ändå, men det är ju bara på grund av mina egna jävla känslor, jag vill vara det av plikt.

Jag blir lurad

Jag vill tro på det, verkligen. Men någon snackar skit, och jag är den enda som med säkerhet inte gör det. Vem ska man tro på? Något i mig vill lita på bruden för att vi delar kön och BORDE ha någon slags plikt gentemot varandra. Alla vet ju att män ljuger

Kan inte fatta att jag saknar att vara arbetslös

Satsar så jävla hårt på att bli den arbetande typen. Det går inte så bra. Blir bara den utarbetade typen som krackar lite här och var lite då och då. Men det duger också.

Sist jag gick upp så här sent på dagen för det för att jag låg med någon

Huvudet i ett skruvstäd. Håret är ett jävla fågelbo. Har ingen känsel i fingertopparna. Inte i tårna heller. Helvetet bor i mitt rum.

eeh, är någon fjorton idag?

"Åh, jag kan inte leva utan honom!"
"Jag älskar dig så otroligt mycket, förstår inte hur ett liv utan dig skulle se ut älskling"
"Du är den finaste jag har, jag älskar dig mest av allt!!"
"Om du lämnade mig, skulle jag bara DÖ, för vad vore livet utan dig min älskling?"
"Stanna hos mig för alltid sötnos, jag vet, JAG BARA VET, att det är vi för alltid!"
"Vem var jag innan jag mötte honom? ingen, han gav gett mit liv mening älskling!"
"Sötnos, gullet, gubben, älskling, älskling, ÄLSKLING"




ha ha ha ha HA HA HA

Aaaah, ljuva självständighet! eller?

Jag anser mig själv otroligt självständig, så som man bör vara i dagens samhälle. Jag har alltid ansett mig själv otroligt självständig, trots att min mamma lagar all min mat, tvättar alla min kläder, städar mitt rum och står för en ganska stor del av min inkomst. Men jag tycker man kan vara sin egen trots att man, vilket jag tyvärr har insett gäller mig, aldrig skulle klara en vecka på egen hand utan en grundläggande kurs först. Nej, det är inte i sådana småsaker mina självständighets-problem ligger, utan i större mer komplicerade saker: karlar. Jag är helt enkelt väldigt förtjust i dem, trots att de orsakar en hel del problem för mig. De är söta, sexiga, roliga att vara med, roliga att prata om men mest av allt: de är okvinnliga! Jag är en kvinna, eller om man nu kan kalla sig det vid 19 års ålder, och jag behöver manlighet i mitt liv. Jag får slag annars! Inget ont mot mina kvinnliga väninnor, jag älskar dem, de betyder allt för mig, men jag vågar lova att det är vetenskapligt bevisat att en sund, normal kvinna i sina bästa år (helt klart årets nördigaste uttryck) behöver en man! Eller flera.

Vad min poäng är? JAG VILL HA TILLBAKA MIN MAN!

Jag tar ganska bra hand om mig själv

Jag går inte på A-brunnar. Eller, jag gör mitt bästa för att låta bli utan att det syns att jag låter bli: tar ett extra långt steg över den, går lite smidigt runt den eller så. Men om jag står i valet mellan att gå på en eller visa att jag låter bli, går jag på den (men knackar mig lite diskret på axeln tre gånger efteråt). Jag lägger helst inte nycklar på bord, finns det något annat att lägga dem på gör jag alltid det. Men finns det bara ett bord att lägga dem på, lägger jag dem där. Jag skulle aldrig gå in i annat rum för att hitta ett bättre ställe, däremot tänker jag på nycklarna på bordet hela dagen sen. Jag går inte under stegar. Är det en byggställning med en stega lutat mot någon husvägg, gå jag inte under den, utan går runt. Ofta skyller jag på att jag sedan barndomen är rädd att gå under byggställningar.

Jag tror inte på skrock, men jag känner att det är onödigt att inte göra det bästa av sin ofta pissiga situation.