aldrig aldrig igen. nånsin

Jag är så trött på människor, på alla i hela världen. Jag är trött på dumt folk, idioter som tror att de har rätt när de egentligen är svaga små slavar för ett kallt och elakt imperium av smarta, elaka djävlar. Måste man välja mellan att bli lurad eller lura? "om du inte slår blir du slagen" sjöng mammas studenter, men jag vill inte slå. men jag vill inte behöva skylla mig själv när nästa slår heller. Jag vill verkligen inte slå eller lura eller svika eller gå eller ljuga eller något annat i den stilen, men och andra sidan kommer jag aldrig låta mig slås, luras eller lämnas igen. Har jag då gjort mitt val? Fan vad äckligt


(Dessutom är jag jävligt pissed på att bli snuvad på min höstdepp, ska du nu vara otrogen och mytoman och allmänt skruvad i skallen, kunde du inte ha visat det lagom till oktoberdeppen? Palla vara höstdeppad i fucking jävla DECEMBER)

det är nog okej

Okej. Så nu blev det så, och det är bra. Men gamla bekanta kommer hem till jul, och kanske ska jag återknyta lite gamla, sen länge avklippta band? Jag tror det

sju månaders vakum, ett helt liv av uppvaknande

Jag borde vara död av sorg och saknad och alla de där känslorna som jag borde känna. Men jag känner mig relativt levande, eller helt ärligt, jag känner mig mer levande än på länge. Och jag känner mig mer som mig själv. Jag försvan lite.. Men nu är jag tillbaka! Så akta er alla som är rädda för mig, för jag är tusen gånger större än innan jag krympte, jag vill ha hämnd! Inte på honom eller på någon annan jävla kille, utan på livet!

eeeeeeh

Om jag inte hade tyckt att det var en dum ide skulle jag skriva ner allt, för det är en sjuhelsikes historia. men jag tycker att det är en dum ide, så jag nöjer mig med att säga: åh herregud.

Dags att börja oroa sig

Är jag en sådan som bara kan vara riktigt lycklig och känna mig riktig lugn och nöjd om jag har en kille? Jag tror det. Och om jag då bara vill ha just en kille, och inte får honom, hur olycklig blir jag då? Klarar jag mig?

Det känns ändå ganska lugnt

Jag visste att det var för bra för att vara sant

Borde man överväga terapi när man blir glad över nät-komplimanger?

Jag vill bara säga att facebook anser att jag är en jävligt bra människa. Jag är den Perfekta Flickvännen, den Bästa Vännen och helt en Otrolig Älskare.

Snart ska jag dricka en glas vin med en väninna och praktisera vilken oslagbar vän jag är, sen ska jag träffa min man och vara en helt underbar flickvän och till slut ska jag visa honom hur otroligt grym jag är i sängen.