sockerdricka-flashback

MINA DIKTER! Från tiden när sådant var viktigt för mig.. och HAHA vad roligt och hemskt och sorgligt och tragiskt det är att läsa. Knutarna kommer tillbaka för jag minns ju hur det kändes då..
Alltså kära vänner, läs det här och förundras över att eran lilla Alice en gång i tiden tog sig själv på så här stort allvar.


2004-05-07 (robert,robert,robert bara robert)
Att bli hög på kärlek ger ett jävla
BAKSLAG
en jävla
BAKSMÄLLA

2004-06-20 (tänk när man fortfarande tänkte så! vilken tur att jag inte är 14 längre, jag hade helt enkelt inte orkat det!)
Jag önskar jag kunde dö sju gånger per dag i all oändlighet!

2004-08-20 (jag minns inte det här... men det känns sorgligt)
regn överallt
regn i himlen och
regn på kinden

2004-09-12 (det här är ju bara corny! fan vad corny jag var 2004)
En blomfluga dör så fruktansvärt lätt
Och en slampa är lätt att byta ut.
Och jag tror faktiskt inte jag vill leva mer

2004-12-11 (aaah, jag minns det här. jag älskar fortfarande att få min lust lockad till handling, men det händer
inte lika ofta längre)
För din rygg lockar mina ögon.
lockar min lust till handling

05-03-13 (det här är ju fortfarande. det känns som att alla alltid varnar en, och man lär sig aldrig att lyssna)
MEN NU LIGGER JU NÅNTING SVART I MIN MAGE, SOM OM DET HADE FUNNITS DÄR I EVIGHETER. OCH NÄR JAG BORDE HA SKRIKIT GRÄT JAG TYST I KUDDEN OCH NU LADDAS MIN HJÄRNA AV NÅNTING ALLDELES FÖR FARLIGT, OCH JAG VET ATT NÅGON VARNADE MIG EN GÅNG FÖR LÄNGE SEN MEN JAG MINNS INTE VEM, OCH NU ÄR JAG TOTALTRASIG.

2005-04-19 (här tappade jag musiken. sen den gången är jag inte trummis mer. det var sorgligt och jag tappade mycket som var fint med mig. men det kom nytt)
Och aldrig mer röra en musiker.
aldrig,aldrig,aldrig mer ska någon röra min musiker.
Jag ska göra blompinnar av
mina rockande trumstockar.

Med amanda kan jag stirra in i ett akvarium i timmar

Varför går jag alltid från att ha noll män till att för många på samma gång?
Nåväl, två är bättre än inga. Och jag har ändå inte lyckats räkna ut hur jag känner för någon av dem, eller vad någon av dem känner för mig. Särskilt svårt är det med den veliga, han tycks aldrig bestämma sig! I övrigt är jag OK. Om någon undrade. Det blir bättre och så.

SKÖN ÄR SJÄLENS PILGRIMSÅNG

Jag börjar ju bli sämre på det här! Färre och färre inlägg med färre och färre ord i.

Nu sitter man på jobbet, som alla andra dagar (TUR DET) och äter frukt som Arne gett en. Han är min chefs granne, och han ger den som jobbar fredagsdasgspasset en påse frukt. Lovely! Jag har städat idag, skrubbat toaletter och solarier, skohyllor och akvarium. Och hela kontoret. Det var så skitigt i morse och jag kände mig så ren. I vanliga fall känner jag mig ofta smutsig.

Bör det bli en uppdatering nu också? Det var ju ett tag sen jag fläkte ut mitt liv och mina känslor Senaste veckan har jag mest satsat på korta och halvt oseriösa meningar.
OK, uppdatering..
Vem är jag? fortfarande Alice
Hur ser jag ut då? har lite kortare hår och lite mer lugg, klippte mig igår. Det är rödare också
Ja, vad mer är viktigt..
Vem är jag kär i? vet fortfarande inte
Vem är jag ledsen över? vet fortfarande inte, eller kanske bara inte minns
Jo, det där var nog det väsentliga: vem jag är kär i, vem som gör mig ledsen (brukar vara samma person) och mitt hår. Allt annat är oviktigt tydligen. Gud vad jag är lam. Alla förstår ju att det där borde vara längst ner på vilken viktighetslista som helst, och ändå är det högst upp på min. Eller det där ÄR min lista. Gud så enfaldig och tråkig man är.

Förlåt, men min hjärna förstår inte än

Jag saknar dig. Vem? Jag vet inte, jag är ledsen

jag måste få sova en hel natt snart

Är du trött? Ja. Är du? Ja. Hmm.. märker det; du pratar med dig själv. Du med! Ja, jo du har nog rätt. Suck. Suck.

nähä

Varför är inte 2009 bättre än? varförvarförvarför. Orkar inte ett dåligt år till

BLÄ

Solen sken, nyvakna fåglar kvittrade lite halvhjärtat men ändå fint, vårvärmen gjorde att jag kunde knäppa upp min vårjacka och ändå inte frös i mina nya vårskor, mellandagsrean hade spritt sig till de fina plaggen så jag provade massa fina och billiga och bra sittande tröjor. Ändå köpte jag inget. Ändå var jag inte glad. Jävla kukvinter. Kukhöst.

Sen blir man ju jävligt sned när man tänker på kallfronten som ska komma snart, som kommer göra att de nyvakna halvhjärtskvittrande fåglarna kommer gå och lägga sig igen. Jävla låtsasvår

äh, som att jag bryr mig

Okej. Jag är asförbannad, jag erkänner. Skitledsen. Sårad. Besviken. Chockad. Mest av allt chockad.. HUR KAN DU INTE ÄLSKA MIG LÄNGRE DIN IDIOT? FÖRSTÅR DU INTE ATT DU VAR DEN SOM SKULLE ÄLSKA MIG LIVET UT. DEN ENDA SOM DET FAKTISKT FANNS EN LTIEN CHANS SKULLE KUNNA ÄLSKA MIG LIVET UT. IDIOT. SVIN. PUCKO. JAG HATAR DIG

paus från mig,mig själv och alla mina jag

Jag tror att jag just nu står inför något slags val. Jag tror att jag antingen kan gå framåt, verkligen lämna 2008 bakom mig och sikta mot nya stjärnor. Eller så kan jag stå kvar här och trampa på samma ställe ett litet tag till. Jag vill gå, så himla gärna, men jag vet inte om jag kan. Ännu. Jag menar, man är ju stark och så (som kvinna i dagens upphypeade samhälle måste man ju vara det titt som tätt) men jag tror att jag är på karaktärs-paus.

Jag tror att jag kan göra vad jag vill; gå, stanna, backa eller whatever. I alla fall tror jag att den Alice som jag föddes som, och som mina föräldrar uppfostrade mig till, kan göra vad hon vill. Men som sagt, jag har paus från min karaktär.. Jag orkar inte gå vidare just nu. Orkar inte glömma 2008. Orkar inte bli lycklig igen.

BB - bloggberoendet

Jag känner att den här bloggen fördärvar mig. Eller typ räddar livet på mig. Behovet av att få skriva mina små larviga kommentarer till mina små larviga ups'n'downs blir större, och jag trivs så jävla bra som berättaren av mina egna historier. HUR CREEPY ÄR INTE DET! Jag har också börjat behöva hindra mig själv från att lämna ut sådant som bör fortsätta vara, öh, kvar inne.

Jag vill nämna namn. Typ kunna säga: idag ska Philip och Linnéa komma hem till mig och dricka vin och kolla på will&grace. Eller: jag saknar Hanna som är så långt borta nu. Eller: Johan, bli min bästa vän igen, för jag har saknat dig. Eller: Amanda, hur ska jag klara 4 månader utan dig? Eller: snart ska jag äntligen få åka till Uppsala och parta arslet av mig med Vicky! Eller bara vadsomhelst normalt utan att behöva leka mystisk och gå runt runt runt det jag egentligen vill ha sagt.

varför är jag alltid den som måste stå kvar och ta avsked

Sista dagen idag. Sen är det avsked igen, kanske berör det mig mer än jag trodde. Inte för gamla känslors skull, men av gammal vana. Eller så är det helt enkelt så att jag kommer att sakna dig så mycket, att jag kommer gråta imorgon för att du är borta. Kanske är det helt enkelt så. Att du betyder så mycket för mig och att jag älskar att ha dig i närheten. Du behöver inte stanna på en armlängds avstånd, men snälla försvinn aldrig igen. Inte sådär helt och fullt som förra gången. Jag älskar dig ju, tänk på det.

nytt år

Nytt år. Nytt år. Nytt år.
Dags att göra något; gräva ner gamla ben och begrava gamla sorger. Eller hur jag nu hade uttryckt mig om jag var en hund. I alla fall så har jag hoppet i behåll, jag menar, det kan ju i alla fall inte blir värre än 2008. Kan det? Nej. Nej det kan det inte.

Så, ni undrar säkert vad exakt som ska göras, och jag måste tyvärr svara: jag vet inte. Inte alls. Men det gör inget, bara jag känner att Det Är Dags så är jag nöjd. Och det känner jag. Det Är Dags