varför är jag alltid den som måste stå kvar och ta avsked

Sista dagen idag. Sen är det avsked igen, kanske berör det mig mer än jag trodde. Inte för gamla känslors skull, men av gammal vana. Eller så är det helt enkelt så att jag kommer att sakna dig så mycket, att jag kommer gråta imorgon för att du är borta. Kanske är det helt enkelt så. Att du betyder så mycket för mig och att jag älskar att ha dig i närheten. Du behöver inte stanna på en armlängds avstånd, men snälla försvinn aldrig igen. Inte sådär helt och fullt som förra gången. Jag älskar dig ju, tänk på det.